Nov 19 2011

Första snön är här.

Stämmer bra det ikväll kom den första snön här i Sollefteå där jag befinner mig just nu. Det kändes vackert när man tittade ut och såg snön men den kännslan byttes jävligt snabbt mot ångest när jag kom på att jag snart ska åka hem. Jag trivs hemma men samtidigt så spökar ångesten och rädslan att jag har sårat någon som inte kommer vilja vara med mig när jag kommer ner. Att dessutom mina bästa vänner hemma har kolalt efter en ny lägenhet gör skräcken as stor att dom kommer flytta till andra sidan stan och därmed är jag ute ur spelet och dom slipper mig. Detta är helt bisarra tankar men jag visste att dom skulle dyka upp då dom alltid kommer förr eller senare. Jag trodde fan att jag skulle klara ångesten denna höst men i helvete heller den knackar punktligt på och tänker inte gå det vet jag.  Nu sitter jag här och längtar efter att få träffa den underbaraste varelsen i världen nämligen Mikaela som man alltid får ett leende av som man vet är ärligt, min lilla guldklimp om du visste hur mycket du betyder för morbror så skulle du bara fly av rädsla. Hatar att man ska vara så jävla rädd hela tiden och aldrig våga leva för att tänk om någon tycker illa om mig då blir dom arg och sedan kommer dom se till att jag förintas. Att känna att man är älskad av den underbara personen som nyss har påbörjat sitt liv är det som dessa gånger håller mig ovanför vattenytan. Att få sitta med en trött Mikaela i famnen eller leka med en busig liten tjej som är full av energi  är som att födas på nytt.  Nu får man bara hoppas att mina vänner får lägenheten då dom vill ha den men innerst inne så hoppas jag att dom inte får den då tanken på att dom ska flytta gör mig livrädd för att dom ska glömma mig.

Avslutar med en bild på denna underbara tjej.

Morbror älskar dig underbara Mikaela.

Min söta systerdotter

Min söta systerdotter


Okt 18 2011

Natten kommer med poesi.

Tror inte det behövs någon närmare berskrivning. Detta min vänner är poesi på hög nivå.

Saknar att vara ung och kunna sitta och lyssna på underbara poeter på kulturfestivaler.


Aug 12 2011

En liten uppdatering

Skriver väldigt sporadiskt nu men det är som jag skrivit tidigare ett tecken på att jag mår bra. Dock så sitter jag varje natt då jag jobbar och läse en blogg som en tjej vid namn Lina skriver. Där får man veta väldigt mycket och det känns befriande att läsa om henne och till viss del känna igen sig. Ja skulle även vilja hitta en bra borderline blogg att läsa igen där jag kan få känna att den som skriver gör det som jag inte vågar. Förut hade jag Josefins (tack för det vännen) men nu behöver jag en ny. Snart är det åter dags att återuppta kojntakten med psyk och se ifall det känns nå bättre denna period än förra. Jag hoppas jag blir mera tagen på allvar nu även om jag är en sån som kan jobba bort vissa delar av mitt dåliga mående.
Men som sagt så tar jag väldigt gärna emot tips på bra bloggar och väljer härmed att tips om Linas blogg som heter confessions of a lovely borderline


Jun 22 2011

Nu är det dags igen

Det var ett tag sedan jag skrev här men det är för att jag mått bra och jobbat en hel del. Tänkte skriva om en fiskeresa jag funderade på att göra men den lär inte bli av som allt känns nu. Man måste åka i livets berg och dalbana för att uppskatta allt  har någon sagt och nu är det som att det nyss varit en jävla utförsbacke och man landar långt nere i den dal igen. HAr ett monster som baa sveper in mig i ett mörker av ångest, kontrollbehov och rädsla. En ångest som gör att jag inte kan fungera som vanligt fast jag inte vill att det ska synas. Ett kontrollbehov som gör att jag vill veta vad vissa personer gör alla dygnets timmar och kunna styra dom dit jag vill. En rädsla att vara utan kontroll eller att vara hemifrån för därute så syns ju allt och jag är den alla tittar på och ser all ångest som jag känner. Även en rädsla att göra fel och att alla och då menar jag verkligen ALLA skulle titta på mig och undvika mig som om jag vore en fara.  Om man bara kunde få bli tagen på allvar och få veta hur fan man ska lösa allt detta som pågått hela livet mer eller mindre. Idag är det möte och senaste mötet resulterade i att psykologen började luta mot någon form av socialfobi vilket jag håller med m när hon förklarade det men jag kan inte släppa tanken på att det är borderline som ligger bakom. Utredningar tar tid och jag är nog inte så sjuk så det kommer bli någon riktig utredning ännu på ett tag. Jag hoppas att jag kommer kunna visa upp detta idag på mötet  eller ta med mig och läsa upp delar ur det så kanske hon förstår hur allt är lite bättre. Tänk att få vara kär som en normal människa istället för att vara besatt som en jävla dåre  är det så mycket att begära?

 


Feb 28 2011

Fight the sunday

Åter igen sitter man och klurar på om det är någon mening att man går och lägger sig eller om det bara kommer resultera i att man stiger upp efter någon minut. Imorgon väntar förutom skola även möte vilket känns lite oroväckande då jag inte kommer överens med psykologen men känner att jag måste ge det lite tid. Ska orka träna imorgon kväll med så man behöver energi och jag känner mig trött vilket lär gå över när man lägger huvudet på kudden. Helgen ahr varit bra, det blev en konsert igår på stadshuset med underbara Säkert!. Det var ren magi att få äran att stå där i spegelsalen och bara njuta av den vackra norrländska rösten. Trots att vissa låtar ville trigga igång en attack så lyckades inte den komma fram och ag klarade av att vara kvar hela spelningen.  Drömmen inatt bestig av en enda person och det var såklart Jessica och barnen  som hälsade på och var så underbar som bara dom kan vara. Detta att jag minns drömmar är aldrig ett bra tecken för då är det till 99% drömmar som aldrig kommer kunna bli sanning eller som varit sanning en gång.  Måste nog försöka åka till syster och hälsa på Mikaela i veckan känner att jag behöver kramas med nån som får stå ut med mig ett bra tag. Det är verkligen en dröm att veta att Mikaela finns även om jag hade velat vara med henne hela tiden så måste jag lära mig att det inte går. Det e egentligen lite sjukt hur mycket hon betyder redan fast jag bara sett henne några timmar. Skulle nog aldrig våga erkänna hur mycket hon betyder för syrran för det skulle kännas som att jag vill tränga mig på då bara. Läste att syrran och Mikaela (förmodligen även Stefan och Alexander) varit ute på lång promenad och vart så sjukt avis. Skulle lätt kunna utan problem gå ut och gå med Mikaela i vagnen i flera timmar och bara njuta av hur jävla underbart det är att hon finns.  Medan jag sitter här och funderar så slog mig tanken att hade jag varit tjej och känt samma sak så hade det varit gulligt  men skulle tro att om man stolt skulle säga att man varit och hälsa på sin systerdotter och varit ute på en promenad med henne medan dom gjort nått annat så lär man inte få lika snälla kommentarer. Kvinnoförtryck i alla ära men för helvete  så länge som en kille inte kan umgås med eller jobba med barn utan att känna ett hot för att folk ska tro att det handlar om pedofili så kan ni som tjatar om jämnställdhet och liknande vänligen hålla käften tack.

Som ett litet tillägg till detta inlägg väljer jag att länka till en underbar debattartikel skriven av Josefin. Läs gärna och tyck till om den vettja. http://bit.ly/gRgPMr