Jan 25 2011

Ännu en dag är slut

Så har ännu en dag snart passerat och går aldrig att återfå. Sitter och funderar på varför allting känns så tungt just nu egentligen, känner mig inte kapabel att göra något trots att jag vill göra saker. Är precis som att jag inte ska gå utanför dörren för där ute är det farligt att vara. Är väl inne i en dal med ångest och bör väl ha vant mig nu men vill fan inte vänja mig vid detta. Sömnlösheten har även den hittat tillbaka och det är ett av dom tydligaste tecknen på att ångesten tänker återta sin plats. Monstret har satt en stor svart filt för ytterdörren och själv har han intagit sin stora fotölj i min hjärna och tänkt att bara må gott ett tag framöver. Det var ett tag sedan som jag inte kunde segra över honom och återta lugnet på några dagar. Det finns något farligt i varje val som görs och  oron för när allt kommer rasa och jag gör fel är större än vanligt. Det är 2 veckor till nästa möte på affektiva och det känns ju bara pest egentligen  hur fan ska jag klara av det. Önskar verkligen att man kunde få känna att hon jag pratar med tar mitt problem mer på allvar  istället för att jag bara tar upp hennes tid. Hoppas verkligen jag inte behöver gå till henne många gånger innan det kan ske något som gör att dom kan börja ta problemen på allvar som min tidigare kontakt gjorde. Fick veta att det inte blir någon utredning i nuläget utan den här psykologen måste utreda lite först ifall det verkligen är nödvändigt. SLUTA BÖRJA OM PÅ RUTA ETT HELA JÄVLA TIDEN.  Finns det verkligen ingenting  skrivet om hur allt har varit hur länge det har varit och sånt som jag redan svarat på massa gånger.   Jag vill verkligen inte må såhär längre  och  ja jag VILL veta vad det är för fel  även om det leder till en diagnos så känns det bättre FATTA DET FÖR HELVETE. NU ska jag prova om det hjälper att ta några Lergigan  för att bli kvitt kvällens lilla monster attack


Jan 17 2011

Vardagen är tillbaka

Nu är julen förbi och nyår har varit så nu är det väl så att vardagen är tillbaka. Visst kan även jag känna av vardagen och att allt återgår till det som var innan helgerna. Det mest påtagliga är att ”han” knackar på igen efter att ha varit på nån semester. Ja just det, monstret är tillbaka och stänger min dörr med en bestämd hand. Han har återigen satt sig utanför dörren och tänker som det verkar inte låta mig röra mig fritt detta år heller. Det är en stor svart filt som finns utanför dörren som sveps om mig där allt kaos bor. Alla tankar på att jag inte har kontroll och med den förlorade kontrollen kommer även tankarna på att folk inte vill ha med mig att göra för att jag inte har tid exakt nu .  Tror att mycket av detta kommer av att jag imorgon ska träffa en psykolog eftersom min kontaktperson på affektiva tog och gick i pension vid jul. Känns väldigt skrämmande att träffa en ny människa och framförallt känns det jobbigt att försöka förklara hur allt ligger till då jag bara känner mig som ett jävla missfoster med mina tankar som man borde kunna hantera själv.  Önskar verkligen att jag inte hade behövt byta då jag verkligen hade fått en super bra kontakt med min förra kontaktperson.  Man kan bara hoppas att allt blir bra och att man blir tagen på allvar i morgon.


Dec 24 2010

Återigen en natt på jobbet

Så sitter man här igen och ska avverka natt nr 2 av 3 på sjukhuset. Ute är det julafton i nån timma till och här inne är det i mitt tycke ganska skönt att det inte är nått speciellt utan en vanlig natt. Har börjat förstå mer och mer att jag inte har möte på onsdag vilket känns jävligt skrämmande. Jag har träffat min kontakt sista gången det vill liksom inte fastna riktigt. När vi avslutade samtalet sist så väntade jag bara på att hon skulle säga ”vi ses på onsdag” men det gjorde hon inte. Hon sa tack och lycka till, va fan det ville ju inte jag känner jag nu.  Undra hur allt kommer bli när man inser att det som har blivit rutin nu är borta en trygghet mindre igen.

God Jul och kom i håg att kramas extra mycket nu


Dec 8 2010

Onsdag och nytt möte

Då har det åter blivit Onsdag och om några timmar är det dags att åter igen bege sig till Affektiva enheten för veckans möte. Idag känns allt lungt än så länge inför mötet och det är bara att hoppas att det fortsätter så. Hoppas även att dom har skrivit ut mera medicin så jag är säker på att jag har hemma framöver. Nu börjar tydligen även monstret vakna och upptäcka att det är onsdag och jag ska lämna lägenheten. Ska se om jag kan få honom lugn så att man kan ta sig igenom dom timmar som är till mötet och sedan ta resten av dagen som den kommer.
Ta hand om varandra där ute och kramas mycket.

Dagens låt är från en artist jag ska lyssna in mig mera på:


Dec 6 2010

Kvällen före

Ikväll är det kvällen före dagen då man återvänder hem. Imorgon lämnar jag Sollefteå och återvänder till Sundsvall. Förhoppningsvis får jag vara ångestfri även i morgon men tror chansen är liten. Ska försöka att sätta mig i bilen med tankar på att det ska bli skönt att komma hem så kanske det går att ta sig hem. Ska även trycka i mig lite medicin innan avresan så kanske man slipper känna sig som en fånge i bilen när allt drar igång. Hoppas bara att ett nytt recept är fixat snart för det börjar ta slut på atarax märker jag. Har klarat mig utan ångest attacker sedan senaste inlägget vilket känns skönt. Dock har jag som vanligt sovit bort dagarna men det kan det vara värt ibland. Ta hand om varandra där ute och kramas mycket.

Kvällens låt kommer från Mange Myt: