Nov 19 2011

Första snön är här.

Stämmer bra det ikväll kom den första snön här i Sollefteå där jag befinner mig just nu. Det kändes vackert när man tittade ut och såg snön men den kännslan byttes jävligt snabbt mot ångest när jag kom på att jag snart ska åka hem. Jag trivs hemma men samtidigt så spökar ångesten och rädslan att jag har sårat någon som inte kommer vilja vara med mig när jag kommer ner. Att dessutom mina bästa vänner hemma har kolalt efter en ny lägenhet gör skräcken as stor att dom kommer flytta till andra sidan stan och därmed är jag ute ur spelet och dom slipper mig. Detta är helt bisarra tankar men jag visste att dom skulle dyka upp då dom alltid kommer förr eller senare. Jag trodde fan att jag skulle klara ångesten denna höst men i helvete heller den knackar punktligt på och tänker inte gå det vet jag.  Nu sitter jag här och längtar efter att få träffa den underbaraste varelsen i världen nämligen Mikaela som man alltid får ett leende av som man vet är ärligt, min lilla guldklimp om du visste hur mycket du betyder för morbror så skulle du bara fly av rädsla. Hatar att man ska vara så jävla rädd hela tiden och aldrig våga leva för att tänk om någon tycker illa om mig då blir dom arg och sedan kommer dom se till att jag förintas. Att känna att man är älskad av den underbara personen som nyss har påbörjat sitt liv är det som dessa gånger håller mig ovanför vattenytan. Att få sitta med en trött Mikaela i famnen eller leka med en busig liten tjej som är full av energi  är som att födas på nytt.  Nu får man bara hoppas att mina vänner får lägenheten då dom vill ha den men innerst inne så hoppas jag att dom inte får den då tanken på att dom ska flytta gör mig livrädd för att dom ska glömma mig.

Avslutar med en bild på denna underbara tjej.

Morbror älskar dig underbara Mikaela.

Min söta systerdotter

Min söta systerdotter


Aug 1 2011

Ursäkta

Ursäkta mitt tidigare utbrott men det är bara så att som det känns när fingrarna träffar tangenterna så blir det skrivet.


Aug 1 2011

Är det höst nu eller?

Sitter på jobbet och råkar kolla vad Jessica skriver på facebook. Självklart har hon lagt ut bilder på sin lilla familj och man ser hur jävulskt lycklig hon är. Jag vill så jävuslkt gärna känna mig glad för hennes skull men att se henne le med någon annan gör bara galet ont och skapar panik. Känslan är bekant och det är den jag inte vill ha. Jag vet att jag kommer kolla bilderna flera gånger abra för att jag av någon anledning måste se till att fösöka ha koll på vad hon gör.  Allt bara skriker att hon var aldrig lycklig med mig, men det kanske man kan förstå för vem skulle kunna vara det egentligen.  Vi har visst klivit in i Augusti nu och hösten är snart här så jag ska väl inte förvänta mig att jag ska få må bra så länge till.  JAg förbananr hösten och mörkret det är verkligen det värsta som finns jag pallar fan inte att tippa ner igen. Ingen tar ju ändå mina demoner eller vad man ska säga på allvar  alla är bara så äckligt jävla lyckliga  i sina fina förhållanden. NI ÄCKLAR MIG FAR ÅT HELVETE ERA LYCKLIGA JÄVLAR!!!


Jun 22 2011

Nu är det dags igen

Det var ett tag sedan jag skrev här men det är för att jag mått bra och jobbat en hel del. Tänkte skriva om en fiskeresa jag funderade på att göra men den lär inte bli av som allt känns nu. Man måste åka i livets berg och dalbana för att uppskatta allt  har någon sagt och nu är det som att det nyss varit en jävla utförsbacke och man landar långt nere i den dal igen. HAr ett monster som baa sveper in mig i ett mörker av ångest, kontrollbehov och rädsla. En ångest som gör att jag inte kan fungera som vanligt fast jag inte vill att det ska synas. Ett kontrollbehov som gör att jag vill veta vad vissa personer gör alla dygnets timmar och kunna styra dom dit jag vill. En rädsla att vara utan kontroll eller att vara hemifrån för därute så syns ju allt och jag är den alla tittar på och ser all ångest som jag känner. Även en rädsla att göra fel och att alla och då menar jag verkligen ALLA skulle titta på mig och undvika mig som om jag vore en fara.  Om man bara kunde få bli tagen på allvar och få veta hur fan man ska lösa allt detta som pågått hela livet mer eller mindre. Idag är det möte och senaste mötet resulterade i att psykologen började luta mot någon form av socialfobi vilket jag håller med m när hon förklarade det men jag kan inte släppa tanken på att det är borderline som ligger bakom. Utredningar tar tid och jag är nog inte så sjuk så det kommer bli någon riktig utredning ännu på ett tag. Jag hoppas att jag kommer kunna visa upp detta idag på mötet  eller ta med mig och läsa upp delar ur det så kanske hon förstår hur allt är lite bättre. Tänk att få vara kär som en normal människa istället för att vara besatt som en jävla dåre  är det så mycket att begära?

 


Jun 1 2011

Vart leder tiden?

Sitter och funderar lite på allt möjligt efter att återigen ha läst dom ord som Lina skriver i sin blogg http://handleder.blogspot.com/. Hon berättar hur det är varje dag som hon tar sig igenom och jag blir bara mer och mer fascinerad hon är otroligt intressant och skriver öppet och ärligt om allt hon är med om och varit med om. Vill ni läsa om en ärlig och kämpande tjej som har mycket bakom sig så läs bloggen men var beredd på att det kan svida att läsa den för vissa. Det svider för mig när jag läser den då den handlar om bland annat hennes försök att avsluta sitt liv genom ett hopp från en balkong. Lina har blivit min kvälls läsning att varva ner till efter jobbet men hon skapar även en ångest  dock en skön ångest tror jag en behövlig ångest som får mig att vilja bli destruktiv för att det är skönt men som samtidigt släpper dagen efter. Ångesten tar aldrig semester det är abra att acceptera vilket jag gjort nästan tror jag. Känns skönt att jag inte behöver medicinera just nu dock lär det återkomma till hösten eller i sommar vem vet.