Aug 12 2011

En liten uppdatering

Skriver väldigt sporadiskt nu men det är som jag skrivit tidigare ett tecken på att jag mår bra. Dock så sitter jag varje natt då jag jobbar och läse en blogg som en tjej vid namn Lina skriver. Där får man veta väldigt mycket och det känns befriande att läsa om henne och till viss del känna igen sig. Ja skulle även vilja hitta en bra borderline blogg att läsa igen där jag kan få känna att den som skriver gör det som jag inte vågar. Förut hade jag Josefins (tack för det vännen) men nu behöver jag en ny. Snart är det åter dags att återuppta kojntakten med psyk och se ifall det känns nå bättre denna period än förra. Jag hoppas jag blir mera tagen på allvar nu även om jag är en sån som kan jobba bort vissa delar av mitt dåliga mående.
Men som sagt så tar jag väldigt gärna emot tips på bra bloggar och väljer härmed att tips om Linas blogg som heter confessions of a lovely borderline


Jun 22 2011

Nu är det dags igen

Det var ett tag sedan jag skrev här men det är för att jag mått bra och jobbat en hel del. Tänkte skriva om en fiskeresa jag funderade på att göra men den lär inte bli av som allt känns nu. Man måste åka i livets berg och dalbana för att uppskatta allt  har någon sagt och nu är det som att det nyss varit en jävla utförsbacke och man landar långt nere i den dal igen. HAr ett monster som baa sveper in mig i ett mörker av ångest, kontrollbehov och rädsla. En ångest som gör att jag inte kan fungera som vanligt fast jag inte vill att det ska synas. Ett kontrollbehov som gör att jag vill veta vad vissa personer gör alla dygnets timmar och kunna styra dom dit jag vill. En rädsla att vara utan kontroll eller att vara hemifrån för därute så syns ju allt och jag är den alla tittar på och ser all ångest som jag känner. Även en rädsla att göra fel och att alla och då menar jag verkligen ALLA skulle titta på mig och undvika mig som om jag vore en fara.  Om man bara kunde få bli tagen på allvar och få veta hur fan man ska lösa allt detta som pågått hela livet mer eller mindre. Idag är det möte och senaste mötet resulterade i att psykologen började luta mot någon form av socialfobi vilket jag håller med m när hon förklarade det men jag kan inte släppa tanken på att det är borderline som ligger bakom. Utredningar tar tid och jag är nog inte så sjuk så det kommer bli någon riktig utredning ännu på ett tag. Jag hoppas att jag kommer kunna visa upp detta idag på mötet  eller ta med mig och läsa upp delar ur det så kanske hon förstår hur allt är lite bättre. Tänk att få vara kär som en normal människa istället för att vara besatt som en jävla dåre  är det så mycket att begära?

 


Mar 14 2011

Tuffare än väntat …. tyvärr

Möte idag och det vart inte riktigt som jag hade hoppats på. Var en timme som gick fort men skapade sjuk ångest och et var nog lite meningen. Tänk att ett samtal om två streck kan pågå en timme och skapa så sjuk ångest och flykt känsla. Ville verkligen inte vara där idag fick resa mig en gång och gå mot dörren för att sedan sätta mig ner igen då vart det lite bättre. Det plockades verkligen bort  skydds beteenden, ett efter ett och sedan skulle man så klart gradera ångesten som skapades.  Allt gick bra så länge jag kunde ha några barriärer kvar och t.e.x inte behövde möte blicken på hon som satt mitt emot mig i rummet. Tyvärr så märkte hon relativt snabbt mina olika skydd och plockade bort dom  så till slut var det bara att säga vad man tyckte och vara tvingad att möte blicken på henne. Det är nog fan det farligaste jag gjort på länge och nu känns det sjukt barnsligt men då var det verkligen bara ren panik och ångesten som uppgick till 9 av 10 tuggade i sig av mig med full kraft. Tänkte att jag skulle gå till skolan sedan men när jag kom dit så var det ingen idé att ens försöka  gå på lektionen utan det vara bara att fara hem och somna som en utmattat bebis. Sjukt påfrestande att bestämma att en linje är längre än en annan och detta är bara början på allt socialt tränande som ska göras  så ångesten lär få mer plats än vanligt framöver. Inge det bästa inlägget men det nödvändigaste på länge känns det som.


Mar 13 2011

Hej igen är du tillbaka

Visst är det så att man sitter vaken och nog har man sällskap igen. Trodde att sportlov var för snälla personer men tydligen gäller sportlov även ångestmonster. Ikväll så återvände monstret och sade hej nu är det tid att vi återgår till vår vardag. Det är inte vår vardag jag vill ha min egen vardag och vara fri dig. Vill inte ha panik tankarna och känslan av att inte våga göra saker. Jag orkar verkligen inte med dig igen då får du nog fan vinna över mig för kämpa mot dig pallar jag fan inte med längre. JAg hatar dig ditt jävla monster och vill inte ge upp men jag är svagare än dig så jag har nog inget val. Mår verkligen skit just nu vill inte vara med om ännu en omgång ångest och panik, klarar nog fan inte det.


Dec 8 2010

Onsdag och nytt möte

Då har det åter blivit Onsdag och om några timmar är det dags att åter igen bege sig till Affektiva enheten för veckans möte. Idag känns allt lungt än så länge inför mötet och det är bara att hoppas att det fortsätter så. Hoppas även att dom har skrivit ut mera medicin så jag är säker på att jag har hemma framöver. Nu börjar tydligen även monstret vakna och upptäcka att det är onsdag och jag ska lämna lägenheten. Ska se om jag kan få honom lugn så att man kan ta sig igenom dom timmar som är till mötet och sedan ta resten av dagen som den kommer.
Ta hand om varandra där ute och kramas mycket.

Dagens låt är från en artist jag ska lyssna in mig mera på: