Aug 12 2011

En liten uppdatering

Skriver väldigt sporadiskt nu men det är som jag skrivit tidigare ett tecken på att jag mår bra. Dock så sitter jag varje natt då jag jobbar och läse en blogg som en tjej vid namn Lina skriver. Där får man veta väldigt mycket och det känns befriande att läsa om henne och till viss del känna igen sig. Ja skulle även vilja hitta en bra borderline blogg att läsa igen där jag kan få känna att den som skriver gör det som jag inte vågar. Förut hade jag Josefins (tack för det vännen) men nu behöver jag en ny. Snart är det åter dags att återuppta kojntakten med psyk och se ifall det känns nå bättre denna period än förra. Jag hoppas jag blir mera tagen på allvar nu även om jag är en sån som kan jobba bort vissa delar av mitt dåliga mående.
Men som sagt så tar jag väldigt gärna emot tips på bra bloggar och väljer härmed att tips om Linas blogg som heter confessions of a lovely borderline


Mar 14 2011

Tuffare än väntat …. tyvärr

Möte idag och det vart inte riktigt som jag hade hoppats på. Var en timme som gick fort men skapade sjuk ångest och et var nog lite meningen. Tänk att ett samtal om två streck kan pågå en timme och skapa så sjuk ångest och flykt känsla. Ville verkligen inte vara där idag fick resa mig en gång och gå mot dörren för att sedan sätta mig ner igen då vart det lite bättre. Det plockades verkligen bort  skydds beteenden, ett efter ett och sedan skulle man så klart gradera ångesten som skapades.  Allt gick bra så länge jag kunde ha några barriärer kvar och t.e.x inte behövde möte blicken på hon som satt mitt emot mig i rummet. Tyvärr så märkte hon relativt snabbt mina olika skydd och plockade bort dom  så till slut var det bara att säga vad man tyckte och vara tvingad att möte blicken på henne. Det är nog fan det farligaste jag gjort på länge och nu känns det sjukt barnsligt men då var det verkligen bara ren panik och ångesten som uppgick till 9 av 10 tuggade i sig av mig med full kraft. Tänkte att jag skulle gå till skolan sedan men när jag kom dit så var det ingen idé att ens försöka  gå på lektionen utan det vara bara att fara hem och somna som en utmattat bebis. Sjukt påfrestande att bestämma att en linje är längre än en annan och detta är bara början på allt socialt tränande som ska göras  så ångesten lär få mer plats än vanligt framöver. Inge det bästa inlägget men det nödvändigaste på länge känns det som.