Nu är det dags igen

Det var ett tag sedan jag skrev här men det är för att jag mått bra och jobbat en hel del. Tänkte skriva om en fiskeresa jag funderade på att göra men den lär inte bli av som allt känns nu. Man måste åka i livets berg och dalbana för att uppskatta allt  har någon sagt och nu är det som att det nyss varit en jävla utförsbacke och man landar långt nere i den dal igen. HAr ett monster som baa sveper in mig i ett mörker av ångest, kontrollbehov och rädsla. En ångest som gör att jag inte kan fungera som vanligt fast jag inte vill att det ska synas. Ett kontrollbehov som gör att jag vill veta vad vissa personer gör alla dygnets timmar och kunna styra dom dit jag vill. En rädsla att vara utan kontroll eller att vara hemifrån för därute så syns ju allt och jag är den alla tittar på och ser all ångest som jag känner. Även en rädsla att göra fel och att alla och då menar jag verkligen ALLA skulle titta på mig och undvika mig som om jag vore en fara.  Om man bara kunde få bli tagen på allvar och få veta hur fan man ska lösa allt detta som pågått hela livet mer eller mindre. Idag är det möte och senaste mötet resulterade i att psykologen började luta mot någon form av socialfobi vilket jag håller med m när hon förklarade det men jag kan inte släppa tanken på att det är borderline som ligger bakom. Utredningar tar tid och jag är nog inte så sjuk så det kommer bli någon riktig utredning ännu på ett tag. Jag hoppas att jag kommer kunna visa upp detta idag på mötet  eller ta med mig och läsa upp delar ur det så kanske hon förstår hur allt är lite bättre. Tänk att få vara kär som en normal människa istället för att vara besatt som en jävla dåre  är det så mycket att begära?

 


One Response to “Nu är det dags igen”

  • Tr Says:

    Jag lovar att berätta om jag hittar det!! Och det där med social fobi kan inte vara lätt! Men låt folk stirra om de vill, det är deras djävla problem om de inte har något vettigare för sig! Hoppas din behandlare tar till sig det du skriver!

    Kram

Leave a Reply