Första snön är här.

Stämmer bra det ikväll kom den första snön här i Sollefteå där jag befinner mig just nu. Det kändes vackert när man tittade ut och såg snön men den kännslan byttes jävligt snabbt mot ångest när jag kom på att jag snart ska åka hem. Jag trivs hemma men samtidigt så spökar ångesten och rädslan att jag har sårat någon som inte kommer vilja vara med mig när jag kommer ner. Att dessutom mina bästa vänner hemma har kolalt efter en ny lägenhet gör skräcken as stor att dom kommer flytta till andra sidan stan och därmed är jag ute ur spelet och dom slipper mig. Detta är helt bisarra tankar men jag visste att dom skulle dyka upp då dom alltid kommer förr eller senare. Jag trodde fan att jag skulle klara ångesten denna höst men i helvete heller den knackar punktligt på och tänker inte gå det vet jag.  Nu sitter jag här och längtar efter att få träffa den underbaraste varelsen i världen nämligen Mikaela som man alltid får ett leende av som man vet är ärligt, min lilla guldklimp om du visste hur mycket du betyder för morbror så skulle du bara fly av rädsla. Hatar att man ska vara så jävla rädd hela tiden och aldrig våga leva för att tänk om någon tycker illa om mig då blir dom arg och sedan kommer dom se till att jag förintas. Att känna att man är älskad av den underbara personen som nyss har påbörjat sitt liv är det som dessa gånger håller mig ovanför vattenytan. Att få sitta med en trött Mikaela i famnen eller leka med en busig liten tjej som är full av energi  är som att födas på nytt.  Nu får man bara hoppas att mina vänner får lägenheten då dom vill ha den men innerst inne så hoppas jag att dom inte får den då tanken på att dom ska flytta gör mig livrädd för att dom ska glömma mig.

Avslutar med en bild på denna underbara tjej.

Morbror älskar dig underbara Mikaela.

Min söta systerdotter

Min söta systerdotter


Leave a Reply