Okt 16 2010

Panik och Ångest

Tänk att man tror att livet är på ett sätt. Ett helt galet sätt som aldrig någonsin kan bli rätt hur man än vrider på det. Detta sätt som gör att man när det går fel kliver in i en roll som ett monster. Ett monster som ska jaga sitt byte och fälla detta till varje pris. Detta tror jag är ett bra sätt att beskriva den form av panikångest som jag har. Aldrig förut har jag ens tänkt tanken på att försöka skriva om detta då jag inte har kunnat tolka signalerna. Det har på något sätt varit en del av mig, jag har varit hälften människa och hälften monster. Att ha panikångest låter kanske som ett mode ord och mode symtom jag vill lova er att finns det nått mode med detta så är jag gärna så satans utanför det bara går. Den maktlöshet man känner när allt sätter igång är helt obeskrivlig, man kan inte kontrollera det som händer hur mycket man än vill. Det låter väl som en barnlek att kunna kontrollera sina handlingar men i dessa attacker så lovar jag att den som upplevt detta säger att ”skulle du få prova skulle du skrika och vilja ut ur det direkt”. För det är precis så det är man vill bara skrika rakt ut och hoppas på att i skriket ska monstret ge sig av men monstret går inte sin väg. Detta monster som nu får symbolisera panikångesten växer sig istället starkare på att man visar sig svag.

Detta är som ni förstår en totalt subjektiv beskrivning av panikångest och ska inte på något sätt tolkas på annat sätt.