Mar 13 2011

Hej igen är du tillbaka

Visst är det så att man sitter vaken och nog har man sällskap igen. Trodde att sportlov var för snälla personer men tydligen gäller sportlov även ångestmonster. Ikväll så återvände monstret och sade hej nu är det tid att vi återgår till vår vardag. Det är inte vår vardag jag vill ha min egen vardag och vara fri dig. Vill inte ha panik tankarna och känslan av att inte våga göra saker. Jag orkar verkligen inte med dig igen då får du nog fan vinna över mig för kämpa mot dig pallar jag fan inte med längre. JAg hatar dig ditt jävla monster och vill inte ge upp men jag är svagare än dig så jag har nog inget val. Mår verkligen skit just nu vill inte vara med om ännu en omgång ångest och panik, klarar nog fan inte det.


Mar 2 2011

Fantastisk dag men såklart ett påslag ikväll.

Idag har det varit en underbar dag. Jag har spenderat dagen hos min syster och min systerdotter Mikaela. Var en lycka bara att se henne när jag mötte dom utanför bvc efter deras besök där. Var trevligt att få promenera och prata skit och snegla ner i vagnen på den vackra lilltjejen. Blev helt lycklig i hela kroppen och allt var bara fantastiskt. När vi sedan kom hem till syrran så vart det käk och jag fick gosa lite med Mikaela medans syrran gjorde mat. Det är svårt att ta ögonen ifrån lilltjejen. Kände en lycka när hon gnyr lite hos syrran men sedan somnar om när hon kommer över till mig och inte säger ett pip utan bara tittar upp med dom vackra ögonen och fyrar av ett litet leende när hon tycker det passar. Som jag skev tidigare så skulle en promenad med Mikaela utan problem kunna bli från bergsåker in till stan och tillbaka bara för att det är så sjukt underbart att få rå om henne lite. Jepp jag e inte som andra killar det borde ni som läser här redan veta, jag vill så sjukt gärna ha en egen unge men till det krävs en kvinna har jag hört.

Ikväll nu när jag sitter hemma och enbart har bilden av Mikaela som ni ser nedan så kommer ångesten över att jag aldrig kommer få uppleva att få ett eget barn. Ångesten som säger åt mig att jag inte är kapabel att fixa ett förhållande med någon annan utan är dömd att leva som singel resten av livet. Saknaden av att få känna den trygget som jag upplever när jag håller i Mikaela eller för den delen någon av Jessicas barn är helt otrolig. Ett barn skapar en sköld mot allt farligt. Ett barn skapar en värme som ingen annan kan ge .

Tack för idag Mikaela vi ses snart igen jag lovar.

* A short link for this article:   adf.ly - The URL shortening service that pays you! Earn money for every visitor to your links.
   adf.ly - The URL shortening service that pays you! Earn money for every visitor to your links.
Stats

adf.ly - The URL shortening service that pays you! Earn money for every visitor to your links.


Feb 28 2011

Fight the sunday

Åter igen sitter man och klurar på om det är någon mening att man går och lägger sig eller om det bara kommer resultera i att man stiger upp efter någon minut. Imorgon väntar förutom skola även möte vilket känns lite oroväckande då jag inte kommer överens med psykologen men känner att jag måste ge det lite tid. Ska orka träna imorgon kväll med så man behöver energi och jag känner mig trött vilket lär gå över när man lägger huvudet på kudden. Helgen ahr varit bra, det blev en konsert igår på stadshuset med underbara Säkert!. Det var ren magi att få äran att stå där i spegelsalen och bara njuta av den vackra norrländska rösten. Trots att vissa låtar ville trigga igång en attack så lyckades inte den komma fram och ag klarade av att vara kvar hela spelningen.  Drömmen inatt bestig av en enda person och det var såklart Jessica och barnen  som hälsade på och var så underbar som bara dom kan vara. Detta att jag minns drömmar är aldrig ett bra tecken för då är det till 99% drömmar som aldrig kommer kunna bli sanning eller som varit sanning en gång.  Måste nog försöka åka till syster och hälsa på Mikaela i veckan känner att jag behöver kramas med nån som får stå ut med mig ett bra tag. Det är verkligen en dröm att veta att Mikaela finns även om jag hade velat vara med henne hela tiden så måste jag lära mig att det inte går. Det e egentligen lite sjukt hur mycket hon betyder redan fast jag bara sett henne några timmar. Skulle nog aldrig våga erkänna hur mycket hon betyder för syrran för det skulle kännas som att jag vill tränga mig på då bara. Läste att syrran och Mikaela (förmodligen även Stefan och Alexander) varit ute på lång promenad och vart så sjukt avis. Skulle lätt kunna utan problem gå ut och gå med Mikaela i vagnen i flera timmar och bara njuta av hur jävla underbart det är att hon finns.  Medan jag sitter här och funderar så slog mig tanken att hade jag varit tjej och känt samma sak så hade det varit gulligt  men skulle tro att om man stolt skulle säga att man varit och hälsa på sin systerdotter och varit ute på en promenad med henne medan dom gjort nått annat så lär man inte få lika snälla kommentarer. Kvinnoförtryck i alla ära men för helvete  så länge som en kille inte kan umgås med eller jobba med barn utan att känna ett hot för att folk ska tro att det handlar om pedofili så kan ni som tjatar om jämnställdhet och liknande vänligen hålla käften tack.

Som ett litet tillägg till detta inlägg väljer jag att länka till en underbar debattartikel skriven av Josefin. Läs gärna och tyck till om den vettja. http://bit.ly/gRgPMr


Feb 23 2011

And we are back…..

Jo men visst sitter man här åter en natt och bara funderar på hur man ska göra med allt. Ska man ge sig ut på en promenad mitt i natten och bara gå tills man inte orkar gå längre. Ska man använda burken med piller som står här framför och hoppas dom kan sparka monstret i skrevet så han slocknar en stund igen. Det är som min vän Josefin sa en gång att ta medicin är som att klappa monstret på huvudet att han ska vara lugn en stund.  Man vet alltid att han till slut vaknar och då är han utvilad  dessvärre och går på med full kraft. Låt oss hoppas att klappen på huvudet hjälpte i natt nu så man får sova en stund.  Monstret är en jävla pina att leva med  och det går fan inte att leva utan heller,  ännu.


Feb 14 2011

Semester om än ofrivillig

Ja visst är det så att bloggen tog utan min vetskap semester några dagar. Men nu har jag fått ordning på den igen och sagt åt den att semester måste förhandlas fram och inte bara tas ut. Så här sitter man återigen en natt och funderar på varför i helvete man inte sover utan bara låter alla jävla tankar snurra. Jepp det e en natt mot Måndag och det är kanske inte så oväntat att det e ett ångestpåslag som ställer till allt. Sitter och funderar på en vän som jag hoppas på att få träffa snart och kunna ställa frågan till hur hon mår. Hon har börjat dragit sig undan tycker jag det känns som vilket gör mig väldigt orolig för att hon inte mår bra. Samtidigt kommer såklart tankarna på att hon gör allt för att undvika mig och att det är därför hon gör som hon gör. Allt bara snurrar jag både hoppas att hon har det bra samtidigt som jag vill vara den där hjälten som kan få henne att må bra och även få henne att inse att hon mår så bra med mig att hon inte vill vara utan mig.  Nä nu blir det att ta några lergigan och försöka sova lite  och hoppas på att morgon dagen inte bjuder på ett nytt påslag av monstret.

(För er som funderar på utmaningen så ligger den på is ust nu men jag hoppas kunna slutföra den framöver)

Ta hand om varandra och kom ihåg KRAMAS MYCKET