Nov 19 2011

Första snön är här.

Stämmer bra det ikväll kom den första snön här i Sollefteå där jag befinner mig just nu. Det kändes vackert när man tittade ut och såg snön men den kännslan byttes jävligt snabbt mot ångest när jag kom på att jag snart ska åka hem. Jag trivs hemma men samtidigt så spökar ångesten och rädslan att jag har sårat någon som inte kommer vilja vara med mig när jag kommer ner. Att dessutom mina bästa vänner hemma har kolalt efter en ny lägenhet gör skräcken as stor att dom kommer flytta till andra sidan stan och därmed är jag ute ur spelet och dom slipper mig. Detta är helt bisarra tankar men jag visste att dom skulle dyka upp då dom alltid kommer förr eller senare. Jag trodde fan att jag skulle klara ångesten denna höst men i helvete heller den knackar punktligt på och tänker inte gå det vet jag.  Nu sitter jag här och längtar efter att få träffa den underbaraste varelsen i världen nämligen Mikaela som man alltid får ett leende av som man vet är ärligt, min lilla guldklimp om du visste hur mycket du betyder för morbror så skulle du bara fly av rädsla. Hatar att man ska vara så jävla rädd hela tiden och aldrig våga leva för att tänk om någon tycker illa om mig då blir dom arg och sedan kommer dom se till att jag förintas. Att känna att man är älskad av den underbara personen som nyss har påbörjat sitt liv är det som dessa gånger håller mig ovanför vattenytan. Att få sitta med en trött Mikaela i famnen eller leka med en busig liten tjej som är full av energi  är som att födas på nytt.  Nu får man bara hoppas att mina vänner får lägenheten då dom vill ha den men innerst inne så hoppas jag att dom inte får den då tanken på att dom ska flytta gör mig livrädd för att dom ska glömma mig.

Avslutar med en bild på denna underbara tjej.

Morbror älskar dig underbara Mikaela.

Min söta systerdotter

Min söta systerdotter


Aug 12 2011

En liten uppdatering

Skriver väldigt sporadiskt nu men det är som jag skrivit tidigare ett tecken på att jag mår bra. Dock så sitter jag varje natt då jag jobbar och läse en blogg som en tjej vid namn Lina skriver. Där får man veta väldigt mycket och det känns befriande att läsa om henne och till viss del känna igen sig. Ja skulle även vilja hitta en bra borderline blogg att läsa igen där jag kan få känna att den som skriver gör det som jag inte vågar. Förut hade jag Josefins (tack för det vännen) men nu behöver jag en ny. Snart är det åter dags att återuppta kojntakten med psyk och se ifall det känns nå bättre denna period än förra. Jag hoppas jag blir mera tagen på allvar nu även om jag är en sån som kan jobba bort vissa delar av mitt dåliga mående.
Men som sagt så tar jag väldigt gärna emot tips på bra bloggar och väljer härmed att tips om Linas blogg som heter confessions of a lovely borderline


Dec 10 2010

Helgen står för dörren

Idag är det fredag och det innebär att det är helg för många om några timmar. Själv planerar jag att ta mig in till stan. Som det känns just nu så är bara tanken på att gå ut ur lägenheten totalt främmande, att lämna kontrollen åter igen och ta sig utanför lägenheten och till monstret som bara njuter av att sparka igång all satans ångest som håller på att spränga mig. Vore iofs bra om man kunde ta sig till apoteket och kolla om receptet på mera atarax har kommit in. Det kanske kan lugna ner monstret lite så man inte bara skakar hela dagen. Helg ångesten har tagit ett grepp om mig redan men hoppas att jag kan få den dämpad såpass att jag tar mig ut och kan åka in på stan idag. Överdosera Atarax är inte bra men det är det enda som fungerar tills jag fått någon ny medicin. Nä nu ska jag förbereda mig på att klara av detta. Ta hand om varandra och kramas mycket.
Dagens låt finns bara för att den är så sjukt vacker:


Okt 16 2010

Panik och Ångest

Tänk att man tror att livet är på ett sätt. Ett helt galet sätt som aldrig någonsin kan bli rätt hur man än vrider på det. Detta sätt som gör att man när det går fel kliver in i en roll som ett monster. Ett monster som ska jaga sitt byte och fälla detta till varje pris. Detta tror jag är ett bra sätt att beskriva den form av panikångest som jag har. Aldrig förut har jag ens tänkt tanken på att försöka skriva om detta då jag inte har kunnat tolka signalerna. Det har på något sätt varit en del av mig, jag har varit hälften människa och hälften monster. Att ha panikångest låter kanske som ett mode ord och mode symtom jag vill lova er att finns det nått mode med detta så är jag gärna så satans utanför det bara går. Den maktlöshet man känner när allt sätter igång är helt obeskrivlig, man kan inte kontrollera det som händer hur mycket man än vill. Det låter väl som en barnlek att kunna kontrollera sina handlingar men i dessa attacker så lovar jag att den som upplevt detta säger att ”skulle du få prova skulle du skrika och vilja ut ur det direkt”. För det är precis så det är man vill bara skrika rakt ut och hoppas på att i skriket ska monstret ge sig av men monstret går inte sin väg. Detta monster som nu får symbolisera panikångesten växer sig istället starkare på att man visar sig svag.

Detta är som ni förstår en totalt subjektiv beskrivning av panikångest och ska inte på något sätt tolkas på annat sätt.