Mar 2 2011

Fantastisk dag men såklart ett påslag ikväll.

Idag har det varit en underbar dag. Jag har spenderat dagen hos min syster och min systerdotter Mikaela. Var en lycka bara att se henne när jag mötte dom utanför bvc efter deras besök där. Var trevligt att få promenera och prata skit och snegla ner i vagnen på den vackra lilltjejen. Blev helt lycklig i hela kroppen och allt var bara fantastiskt. När vi sedan kom hem till syrran så vart det käk och jag fick gosa lite med Mikaela medans syrran gjorde mat. Det är svårt att ta ögonen ifrån lilltjejen. Kände en lycka när hon gnyr lite hos syrran men sedan somnar om när hon kommer över till mig och inte säger ett pip utan bara tittar upp med dom vackra ögonen och fyrar av ett litet leende när hon tycker det passar. Som jag skev tidigare så skulle en promenad med Mikaela utan problem kunna bli från bergsåker in till stan och tillbaka bara för att det är så sjukt underbart att få rå om henne lite. Jepp jag e inte som andra killar det borde ni som läser här redan veta, jag vill så sjukt gärna ha en egen unge men till det krävs en kvinna har jag hört.

Ikväll nu när jag sitter hemma och enbart har bilden av Mikaela som ni ser nedan så kommer ångesten över att jag aldrig kommer få uppleva att få ett eget barn. Ångesten som säger åt mig att jag inte är kapabel att fixa ett förhållande med någon annan utan är dömd att leva som singel resten av livet. Saknaden av att få känna den trygget som jag upplever när jag håller i Mikaela eller för den delen någon av Jessicas barn är helt otrolig. Ett barn skapar en sköld mot allt farligt. Ett barn skapar en värme som ingen annan kan ge .

Tack för idag Mikaela vi ses snart igen jag lovar.

* A short link for this article:   adf.ly - The URL shortening service that pays you! Earn money for every visitor to your links.
   adf.ly - The URL shortening service that pays you! Earn money for every visitor to your links.
Stats

adf.ly - The URL shortening service that pays you! Earn money for every visitor to your links.


Feb 28 2011

Fight the sunday

Åter igen sitter man och klurar på om det är någon mening att man går och lägger sig eller om det bara kommer resultera i att man stiger upp efter någon minut. Imorgon väntar förutom skola även möte vilket känns lite oroväckande då jag inte kommer överens med psykologen men känner att jag måste ge det lite tid. Ska orka träna imorgon kväll med så man behöver energi och jag känner mig trött vilket lär gå över när man lägger huvudet på kudden. Helgen ahr varit bra, det blev en konsert igår på stadshuset med underbara Säkert!. Det var ren magi att få äran att stå där i spegelsalen och bara njuta av den vackra norrländska rösten. Trots att vissa låtar ville trigga igång en attack så lyckades inte den komma fram och ag klarade av att vara kvar hela spelningen.  Drömmen inatt bestig av en enda person och det var såklart Jessica och barnen  som hälsade på och var så underbar som bara dom kan vara. Detta att jag minns drömmar är aldrig ett bra tecken för då är det till 99% drömmar som aldrig kommer kunna bli sanning eller som varit sanning en gång.  Måste nog försöka åka till syster och hälsa på Mikaela i veckan känner att jag behöver kramas med nån som får stå ut med mig ett bra tag. Det är verkligen en dröm att veta att Mikaela finns även om jag hade velat vara med henne hela tiden så måste jag lära mig att det inte går. Det e egentligen lite sjukt hur mycket hon betyder redan fast jag bara sett henne några timmar. Skulle nog aldrig våga erkänna hur mycket hon betyder för syrran för det skulle kännas som att jag vill tränga mig på då bara. Läste att syrran och Mikaela (förmodligen även Stefan och Alexander) varit ute på lång promenad och vart så sjukt avis. Skulle lätt kunna utan problem gå ut och gå med Mikaela i vagnen i flera timmar och bara njuta av hur jävla underbart det är att hon finns.  Medan jag sitter här och funderar så slog mig tanken att hade jag varit tjej och känt samma sak så hade det varit gulligt  men skulle tro att om man stolt skulle säga att man varit och hälsa på sin systerdotter och varit ute på en promenad med henne medan dom gjort nått annat så lär man inte få lika snälla kommentarer. Kvinnoförtryck i alla ära men för helvete  så länge som en kille inte kan umgås med eller jobba med barn utan att känna ett hot för att folk ska tro att det handlar om pedofili så kan ni som tjatar om jämnställdhet och liknande vänligen hålla käften tack.

Som ett litet tillägg till detta inlägg väljer jag att länka till en underbar debattartikel skriven av Josefin. Läs gärna och tyck till om den vettja. http://bit.ly/gRgPMr


Feb 14 2011

Semester om än ofrivillig

Ja visst är det så att bloggen tog utan min vetskap semester några dagar. Men nu har jag fått ordning på den igen och sagt åt den att semester måste förhandlas fram och inte bara tas ut. Så här sitter man återigen en natt och funderar på varför i helvete man inte sover utan bara låter alla jävla tankar snurra. Jepp det e en natt mot Måndag och det är kanske inte så oväntat att det e ett ångestpåslag som ställer till allt. Sitter och funderar på en vän som jag hoppas på att få träffa snart och kunna ställa frågan till hur hon mår. Hon har börjat dragit sig undan tycker jag det känns som vilket gör mig väldigt orolig för att hon inte mår bra. Samtidigt kommer såklart tankarna på att hon gör allt för att undvika mig och att det är därför hon gör som hon gör. Allt bara snurrar jag både hoppas att hon har det bra samtidigt som jag vill vara den där hjälten som kan få henne att må bra och även få henne att inse att hon mår så bra med mig att hon inte vill vara utan mig.  Nä nu blir det att ta några lergigan och försöka sova lite  och hoppas på att morgon dagen inte bjuder på ett nytt påslag av monstret.

(För er som funderar på utmaningen så ligger den på is ust nu men jag hoppas kunna slutföra den framöver)

Ta hand om varandra och kom ihåg KRAMAS MYCKET


Feb 3 2011

Onsdag men känns som söndag

Skulle kunna säga att detta var en bra dag och kväll. Var och kikade på invigningen av SMveckan här i sundsvall. När jag kom hem så tänkte jag kolla hur det var med en vän som jag tyvärr bara har kontakt med på facebook. När jag skulle kolla på hennes sida så fanns den inte kvar och allt bara stannade. Varför fanns den inte där? Har något hänt? Är det så att hon har avslutat sitt konto isåfall varför? Frågorna snurrar runt i huvudet och det mesta återkommer som negativa tankar på att det är ett trick att bli av med mig. Ångesten kom som ett brev på posten  tillsammans med oron att något hänt henne. Vet att jag har hennes nummer på telefonen så jag kan skicka ett sms och fråga hur allt är men det kan man inte göra mitt i natten och det är många timmar till morgonen. Försöker bestämma att jag ska höra av mig till henne idag och fråga hur det är. Samtidigt vet jaga tt gör jag det så kommer allt snurra igång igen och tankarna kommer komma på att det var dumt gjort eftersom hon inte vill ha med mig att göra. När jag från en sak till en annan läser en annan väns blogg nu ikväll så ser jag att denna vän har varit på en ambulans färd in på psykakuten. Man får även veta där att denna vän fick komma hem igen men ändå  jag vill ju veta hur denna person mår för jag bryr mig ju. Oron om hur dessa människor mår och om det hänt något är hemsk och det är bara att hoppas på att lite medicin ska kunna hjälpa till så man slappnar av och kan sova. Jag hatar ångesten  men samtidigt är det som att jag vet att det är någon som aldrig sviker och alltid finns där så ibland vill jag bara att skiten ska bryta ut till fullo.


Jan 25 2011

Ännu en dag är slut

Så har ännu en dag snart passerat och går aldrig att återfå. Sitter och funderar på varför allting känns så tungt just nu egentligen, känner mig inte kapabel att göra något trots att jag vill göra saker. Är precis som att jag inte ska gå utanför dörren för där ute är det farligt att vara. Är väl inne i en dal med ångest och bör väl ha vant mig nu men vill fan inte vänja mig vid detta. Sömnlösheten har även den hittat tillbaka och det är ett av dom tydligaste tecknen på att ångesten tänker återta sin plats. Monstret har satt en stor svart filt för ytterdörren och själv har han intagit sin stora fotölj i min hjärna och tänkt att bara må gott ett tag framöver. Det var ett tag sedan som jag inte kunde segra över honom och återta lugnet på några dagar. Det finns något farligt i varje val som görs och  oron för när allt kommer rasa och jag gör fel är större än vanligt. Det är 2 veckor till nästa möte på affektiva och det känns ju bara pest egentligen  hur fan ska jag klara av det. Önskar verkligen att man kunde få känna att hon jag pratar med tar mitt problem mer på allvar  istället för att jag bara tar upp hennes tid. Hoppas verkligen jag inte behöver gå till henne många gånger innan det kan ske något som gör att dom kan börja ta problemen på allvar som min tidigare kontakt gjorde. Fick veta att det inte blir någon utredning i nuläget utan den här psykologen måste utreda lite först ifall det verkligen är nödvändigt. SLUTA BÖRJA OM PÅ RUTA ETT HELA JÄVLA TIDEN.  Finns det verkligen ingenting  skrivet om hur allt har varit hur länge det har varit och sånt som jag redan svarat på massa gånger.   Jag vill verkligen inte må såhär längre  och  ja jag VILL veta vad det är för fel  även om det leder till en diagnos så känns det bättre FATTA DET FÖR HELVETE. NU ska jag prova om det hjälper att ta några Lergigan  för att bli kvitt kvällens lilla monster attack